Tiden går så fort...

Det slog mig idag att vi börjar passera en stor milstolpe här hemma, den värsta "rivperioden" är över! Sakta men säkert börjar det ligga dukar på borden igen (som får ligga kvar), prydnadssakerna har kommit fram (dvs allt är inte ihoptryckt på översta hyllan i bokhyllan), sopskåpet är inte spärrat längre (numera vet alla i familjen att man slänger saker inte river ur soporna), vi sitter allihopa på vanliga stolar när vi äter middag (ingen som behöver lyftas ur och i barnstolen konstant), Joel börjar förstå att vissa saker tar tid, (han får inte ett "jagmåstehamatNU" nervsammanbrott så fort jag tar fram en stekpanna).... och det är både lite sentimentalt och underbart på samma gång :)

Sentimentalt för att det här var sista gången för oss, några fler bebisar blir det inte här hemma, och underbart för att en ny period håller på att börja...